Halmstad Wildcats - Äli Basket
Jaha.. Då har man trillat ner i bloggträsket då. Eller egentligen är det Katta som knuffade ner mig. Men hur som helst, det kan ju vara skönt att få skriva av sig lite ibland. Som idag till exempel, dagen efter en sjukt tung förlust...
Tack vare, eller rättare sagt på grund av, två tidigare förluster var vi mer taggade än någonsin. Att motståndarna dök upp med endast fem spelare peppade oss ännu mer. Det här var vår match. Uppvärmningen kändes bra och när lagets absoluta favorit "Ska vi plocka körsbär i min trädgård" började ljuda i högtalarna blev det maxfart på adrenalinet. Vid uppkast var vi tända till tusen.
Vi var helt klart det bättre laget och någon oro fanns egentligen inte över att vi skulle förlora. Vi ledde nästan hela första halvlek, bara med ett par poäng, men ändå. Poängen skulle säkert komma i andra halvlek.
Nu gjorde de inte det, utan istället började vi tappa koncetrationen och kasta bort bollar. Jag vet inte hur det var hos de andra, men för egen del höll frustrationen på att ta kål på mig. Vilket resulterade i ännu sämre spel från min sida. Matchen blåstes av: 43-45, vinst Äli.
Eftersnacket från coachen gick mig helt förbi, satt med linnet uppdraget över ansiktet i ett försök att avdramatisera de tårar som trots kraftigt motstånd envisades med att rinna över. Den enorma besvikelsen var väl tvungen att komma ut på något sätt, antar jag.
"Det var ju bara en match Kajsa", sa någon. Bara en match?? Äh gå och häng dig, basket är på liv och död!
En eloge till Slavi, 21p och ett grymt ansvarstagande på planen. Tack.
Tack vare, eller rättare sagt på grund av, två tidigare förluster var vi mer taggade än någonsin. Att motståndarna dök upp med endast fem spelare peppade oss ännu mer. Det här var vår match. Uppvärmningen kändes bra och när lagets absoluta favorit "Ska vi plocka körsbär i min trädgård" började ljuda i högtalarna blev det maxfart på adrenalinet. Vid uppkast var vi tända till tusen.
Vi var helt klart det bättre laget och någon oro fanns egentligen inte över att vi skulle förlora. Vi ledde nästan hela första halvlek, bara med ett par poäng, men ändå. Poängen skulle säkert komma i andra halvlek.
Nu gjorde de inte det, utan istället började vi tappa koncetrationen och kasta bort bollar. Jag vet inte hur det var hos de andra, men för egen del höll frustrationen på att ta kål på mig. Vilket resulterade i ännu sämre spel från min sida. Matchen blåstes av: 43-45, vinst Äli.
Eftersnacket från coachen gick mig helt förbi, satt med linnet uppdraget över ansiktet i ett försök att avdramatisera de tårar som trots kraftigt motstånd envisades med att rinna över. Den enorma besvikelsen var väl tvungen att komma ut på något sätt, antar jag.
"Det var ju bara en match Kajsa", sa någon. Bara en match?? Äh gå och häng dig, basket är på liv och död!
En eloge till Slavi, 21p och ett grymt ansvarstagande på planen. Tack.
Kommentarer
Postat av: Katta
Ibland vet man inte om att man behöver en liten knuff.... men skulle det bara så får du komma å säga till... jag kan knuffa dig precis vart du vill!!!
Postat av: Katta igen
Tittade just på resultat över våra spelade matcher. Det är väldigt deprimerande.... Men om vi vinner resterande kanske det känns bättre i slutändan??? pöss häj!
Trackback