Kajsas rätt obetydliga blogg

Så var man tillbaka i verkligheten igen... Eller ja, jag har ju varit hemma i Sverige i en och en halv månad nu. Så vad har hänt?

I slutet av maj spenderade jag en vecka i Halmstad, jag var inneboende hos Herr och Fru Nordfält/Falk och det blev även ett par nätter hos Pehr med H. Vi hann med mycket: Praktikredovisning, Halmstadspex, utgång på Mårten (schlagergolvet var bättre än nånsin), sol och lek med Danne och Mackan på Gladan, Wildcatslunch, Bali-reunion med Anna och Katta, skolavslutning i O-huset och kanske bäst av allt avslutningsfest med klassen. Alltså, det var ju inte jättekul att vi nu skulle skiljas efter tre år, men det var en jäkligt bra kväll. Caféet hade hyrts och det bjöds på italiensk mat. Jag fick ett pris(?) som jag inte tänker gå närmare in på, men jag misstänker att det var Adam som kokat ihop det hela... (När har jag någonsin lurat dig, mitt lilla favorit-äckel??) Hursomhelst en riktigt bra kväll, med en tokigt bra efterfest. Tills det blev strömavbrott... Eller vad var det som hände egentligen?

Halmstad byttes i början av juni ut mot Varberg och kollo. Där var allt sig likt; galet och fullt med glädje. Det blev tre veckor där i år, tyckte att jag var värld ett sista sommarlov och det njuter jag till fullo av nu... Vad som händer i höst är högst oklart, men jag har lite på gång om man säger så. Mer om det när jag vet mer om det helt enkelt.

EM har väl inte undgått någon och jag har sett så många matcher som jag kunnat, men har ju jobbat en del. Jag tyckte om att Spanien vann, och jag tyckte ännu mer om att Tyskland inte gjorde det. Om jag ska klaga på något så kunde ju Portugal gått lite längre, om inte för deras underhållande spel så i alla fall för deras mycket bildsköne anfallare.

Men... Hur kommer det sig att de flesta som deltar i EM i fotboll är så fasligt klena? De får en liten, liten smäll på foten eller på smalbenet (där de till och med har benskydd!) och då faller de ihop som om de var döende, de vrider sig i smärtor och man tror att de aldrig kommer att kunna spela fotboll igen, kanske inte ens kunna gå. Små arma varelser, vad har de i ett landslag att göra? De skakar av smärta och för att dölja sina plågade miner håller de sina händer över ansiktet, försiktigt förstås så att inte frisyren förstörs. De reser sig tillslut mödosamt upp och haltar våldsamt, som om de brutit minst ett dussin ben i kroppen. Allt detta av en liten, liten smäll...

Och så säger Rysslands tränare att fotboll är en sport för män... Jaja, vi säger väl det då.