Kajsas rätt obetydliga blogg

Vi förlorade mot LUGI idag. Spelade rätt okej ändå, men nådde inte riktigt hela vägen fram. Med tanke på att vi större delen av matchen spelade mot sju pers (fem LUGI-spelare och två domare) så är det inte konstigt att det gick lite tungt för oss. Kunde vi fått med oss bollen NÅNGÅNG eller? Era blinda jäkla stolpskott. Såja, nu känns det bättre... Alltid skönt att skylla lite på domarna.
 Mitt dåliga humör efter förlusten späddes sedan på av att jag var tvungen att gå hem och plugga istället för att käka med coach & co.
Tack Anders och Michaela för fint stöd på läktaren :)



Kan förresten någon komma hit och äta upp mina rosa ahlgrens bilar? Dom ä äcklia!

Jag älskar att vinna så mycket att det gör ont i kroppen när jag gör det. Jag får så mycket lycka i mig att jag inte vet var jag ska göra av den. Jag kan inte tänka klart och blir helt snurrig. Hjärtat fylls med så otroligt mycket kärlek till laget att jag bara vill krama alla och sen vägra släppa taget.
Vi låg under med 16p när det bara var någon minut kvar av tredje quartern, men vi vände och vann. Helt sjukt bra! Dyker jag inte upp till matchen imorn så beror det nog på att jag spruckit av glädje.

Helsingborg Tigers - Halmstad Wildcats: 54-59

Idag är det alla hjärtans tråkdag då alla små äckliga par myser extra mycket och det är gulligull vart än man befinner sig. Hjärtan, nallar och annat krafs. Det är ju så man blir matt i kroppen. Det pratas om jämlikhet hit och dit. Hallå? När ska singeldagen ta plats i almanackan?

Jag säger som min kära vän Slavi:

HAPPY CRAPPY DAY!

Sorry att jag inte skrivit på ett tag, många har klagat… Men min superdumma idiotdator har varit paj, så det är inte mitt fel om ni trodde det. Det har egentligen inte hänt så mycket sen sist, jag har firat en lugn jul hemma i Borran och ett vilt nyår i Sälen. I julklapp fick jag en massa bra saker, bl.a. en hårborste av min mamma då hon tydligen ansåg det behövligt efter 1,5 år utan, och jag fick även en massa skojigt, t.ex. nya upplagan av TP. Detta för mig osökt in på min nyfunna älsklingshobby (efter basketen förstås): Sällskapsspel. Favoriten är När och Fjärran, men TP, Kampen mellan kvinna och man och hjärnsläpp kommer också upp på spelbordet ibland. När vi behöver sträcka på benen sådär runt två på natten så kör vi charader. Låt mig presentera deltagarna i vår spelförening eftersom dessa nu intagit en så stor del i mitt lilla liv:

Kajsa: Mig känner ni säkert rätt bra, så det behövs nog ingen närmare presentation. Tilläggas kan att jag alltid vinner. Och gör jag inte det så har de andra fuskat.

Michaela: Michaela skrev cirka 966437833758466 arbeten på gymnasiet och har därför enormt mycket kunskap innanför sitt lilla pannben. Hon har dock ibland vissa svårigheter med att plocka fram den efterfrågade kunskapen fast hon VET att hon har den någonstans där inne... Michaela älskar charader, favoriten är att göra Jackie Arklöv. Synd bara att ingen fattar!

Anders: Anders tänker ofta tyst till skillnad från övriga i gänget, sedan lägger han fram ett förslag till svar som vid lyckosamt inre resonemang ibland är rätt (och ibland inte). Anders kör med stilen ”gissa ni på det andra om ni vill, men jag tror att jag har rätt”, så att lagkamraterna känner sig tvingade att svara det Anders tror. Fiffigt sätt att få som man vill. Tilläggas kan att Anders reagerar kraftigt på mitt hånskratt när det riktas mot hans lag vilket gör mig glad eftersom det är min önskade reaktion. Trots en och annan miss på sportfrågorna skulle jag vilja utse honom till vår lilla idrottsspecialist.

(Anders, var nu tacksam för att jag inte tog upp att du missade frågan på vilket land Chilavert kommer ifrån!)

Daniel: Daniel är en smygis. Under spelets gång tycker man inte att han kan nånting, men sen visar det sig att han ändå vinner (rätt ofta alla fall). Förmodligen beror det på att han kan svaren på alla töntiga frågor som ingen bryr sig om och därför glömmer av. Eller så är han allmänbildad helt enkelt. Men jag tror starkt på alternativ 1. Det är roligt att vara i Daniels lag för då får man alltid slå tärningarna, och så vinner man ju som sagt oftast :)

Andreas: Andreas är bäst i gänget på att slå låga siffror med tärningarna (främst i När och Fjärran), men verkar ha som motto att ”snart måste turen komma!” eftersom han ändå alltid gamblar. Andreas spöar skiten ur oss flesta när det gäller historia och med tanke på vilken glans han får i ögonen när han pratar om Romarriket undrar jag om Michaela (Andreas tjej för er som ej vet) hade haft en chans om vi levt i Rom under den tiden… Hon borde ha känt sig lite hotad i alla fall, tur för henne att Augustus, Ceasar och Brutus är döda.

Pehr: Pehr med H är sällskapets fågelexpert. Han har även Indien som spetskunskap och delar Andreas intresse av Ceasar & co. Relativt lugn i sin spelstil, men när det kommer till charader lever han ut sina lustar till fullo. I sin illustration av Jenna Jameson är han oslagbar.

Anna: Anna delar inte riktigt övriga gängmelemmars entusiasm för sällskapsspel, hon brukar tröttna runt tolv och deltar därför inte de sista 3-4 timmarna. (D.v.s. hon tillhör kategorin lite mer normala människor.) Under de timmar hon ändå spenderar med oss förgyller hon spelet med härliga tärningssexor och fin Kinakunskap.

Avslutningsvis något mycket viktgt: Halmstad Wildcats besegrade Helsingborg Pearls med 10p i sin första (och hittills enda) match för säsongen. I höstas loosade vi med 46…

FAN VAD BRA VI ÄR!

Jag älskar att vinna.